Samhällen förändras. Trots stora omvälvningar av samhällsinstitutioner och socioekonomiska förhållanden relaterar offentliga debatter än i dag i hög utsträckning till de ideologier som formades av industrisamhället. Liberalismen, konservatismen och socialismen är alla produkter av 1800-talet och det tidiga 1900-talet. De är i stort behov av uppdatering. Frågor som migration, övervakning och stadsplanering visar att den klassiska höger/vänsterskalan inte alltid går att tillämpa. Ur dessa insikter har tankesmedjan Federa växt fram.
Till skillnad från klassiska tankesmedjor som Timbro och Arbetarrörelsens tankesmedja lutar sig inte Federa mot finansiella resurser från Svenskt Näringsliv eller fackförening och riksdagsparti. Federa använder sig – återigen till skillnad från dessa – inte av de nya interaktiva teknologierna (internetuppkopplade datorer, mobiltelefoner, etc.) som ett komplement till den ordinarie verksamheten. För Federa utgör de sociala medierna verksamhetens bas. Inte bara används de för att ta igen det som saknas i ekonomisk styrka. Vi vet att verksamheten blir kvalitativt bättre genom utnyttjandet av svärmens intelligens. Snarare än en tankesmedja av klassiskt snitt är Federa ett idékluster.
Tankesmedjan Federa
I Nationalencyklopedin står att läsa följande på uppslagsordet tankesmedja.
eng. think-tank, institut, företag eller grupp som utvecklar nya långsiktiga idéer samt tar fram, sammanställer och sprider information, kunskap och åsikter i den offentliga debatten. Detta görs exempelvis genom att man bedriver forskning, ger ut tidskrifter och böcker samt deltar i debatter. Tankesmedjor är vanligtvis kopplade till någon form av politisk åsiktsriktning och/eller intressegrupp i samhället.
Wikipedia beskriver tankesmedjan som ”en vanlig beteckning på en mer eller mindre lös sammanslutning av skribenter och intellektuella som har som syfte att påverka den politiska opinionen”. Den skiljer sig från det ganska näraliggande fenomenet forskningsinstitut (som Ratio, Institutet för framtidsstudier eller Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI) genom att vara mer policyorienterat. Den avgränsas också från föreningar som Ordfront, bildningsförbund som ABF och tidskrifter som Fronesis – vilka förstås också påverkar den politiska opinionen.
RAND Corporation, en tankesmedja bildad 1946
Den första tankesmedjan, och inspirationskällan för alla de senare, tros vara RAND Corporation i USA. Den startade officiellt redan 1946 med uppgift att verka för vetenskap, utbildning och välgörenhet i det allmännas intresse – för ökad välfärd och säkerhet i USA. En anekdot som Carl-Johan Westholm, f d VD på Svensk Handel, berättade under ett arrangemang av tankesmedjan Eudoxa kan belysa fenomenet.
Westholm berättade om de liberala tankesmedjornas framsteg efter andra världskriget. Det var en tid när de liberala idéerna var på stark tillbakagång, men tänkare som Friedrich Hayek (en av Mont Pelerin Societys grundare), förstod vikten av långsiktig opinionsbildning. När den blivande grundaren av tankesmedjan Institue of Economic Affairs, Anthony Fisher frågade Hayek om han skulle gå in i politiken för att förändra den i en mer frihetlig riktning, sade Hayek nej. Hayek påpekade att dagens politiker är fast i de debatter och idémiljöer som präglat dagens samhällsdebatt. De kan inte förändra den särskilt mycket, utan behöver att någon formulerar upp alternativa idéer och öppnar upp samhällsdebatten i förväg i en mer frihetlig riktning. Tankesmedjan skulle göra det politisk omöjliga möjligt. Denna mer aktiva tankesmedja, ett mellanting mellan fristående forskning och opinionsbildning, har varit framgångsrik. Sedan 1970 finns det mer än 500 klassiskt liberala [bland annat förespråkande privategendom och privatisering, laissez faire-kapitalism och begränsning av statligt inflytande, naturrätt och individualism - reds. anm.] tankesmedjor i världen.
Den mest anrika – och inflytelserika – tankesmedjan i Sverige torde vara Timbro. Den bildades 1978 på initiativ av Sture Eskilsson, informationsdirektör i Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF, år 2001 sammanslagen med Sveriges Industriförbund för att bilda Svenskt Näringsliv) åren 1970-90. Timbro finansieras av Svenskt Näringsliv, via den opinionsbildande Stiftelsen Fritt Näringsliv (SFN) med ca 20 miljoner kronor per år. Uppdraget är att ”främja idéutveckling och opinionsbildning kring marknadsekonomins och den fria företagsamhetens betydelse för ekonomisk tillväxt och välfärd”. Med andra ord en av de 500 klassiskt liberala tankesmedjorna i världen.
Sven Elander, engagerad bland annat i Attac, beskriver på sin blogg Timbros framgångsrika affärsidé.
Först och främst tror jag man ska skilja på två olika typer av tankesmedjor. Dels har vi tankesmedjor som försöker skapa en livlig intern debatt inom den egna rörelsen [...]. Sen har vi tankesmedjor som egentligen är mer av propagandaverktyg som arbetar för att forma den allmäna samhällsdebatten. Här spelar Timbro i en klass för sig själva. För att bli en framgånsrik tankesmedja inom denna kategori så gäller det dels att arbeta långsiktigt och dels att inte vara rädd för att framföra positioner som framstår som extrema.
Långsiktigheten handlar om att man under en period måste spotta ur sig ”rapporter” (kan vara hur undermåliga som helst bara de kallas rapport), debattartiklar och politiska utspel inom ett specifikt politiskt område. Man får inte vara rädd att verka extrem, tvärtom är det bra att ta en lite extremare ståndpunkt än vad som verkar rimligt, då kan en annan aktör (tex det parti man vill hjälpa) gå in och ta den rimliga ståndspunkten och framstå som mer nyanserad. [...] Dels vrider man då debatten åt det rätta hållet, man får folk att diskutera de frågor man vill (tex sjukhusprivatiseringar) istället för motståndarens frågor. Dels kan man säga saker som ett parti egentligen vill säga men inte kan, för att tappa väljare.
Några tankesmedjor i Sverige: Timbro, Arbetarrörelsens tankesmedja, Cogito och Piratbyrån
Förutom Timbro kan man i Sverige i dag finna ett dussintal tankesmedjor – självbetitlade sådana och/eller överensstämmande med definitionen: Arbetarrörelsens tankesmedja (LO, ABF och Socialdemokraterna), Arena idé (tidigare kallad Agora, en del av Arenagruppen), Captus (till idéerna liknande Timbro), Civitas (närstående Kristdemokraterna), Claphaminstitutet (kristen höger), Cogito (närstående Miljöpartiet), Eudoxa (liberala transhumanister), Den nya välfärden (till idéerna liknande Timbro), Det osynliga (kulturarbetare), Fores (närstående Centerpartiet, med Studieförbundet Vuxenskolan och Ohlininstitutet som medstiftare), Global utmaning (opinionsbildning kring globaliseringsfrågor, för en hållbar utveckling), Konflikt (autonom vänster), Ohlininstitutet (närstående Folkpartiet), Piratbyrån (piratkopierings-/upphovsrättskritiska rörelsen) och Sektor3 (frivilligorganisationer). Notera att samtliga riksdagspartier utom Moderaterna och Vänsterpartiet har egna tankesmedjor – med reservation för att Timbro och Moderaterna står varandra ganska nära.
Socialdemokratiske bloggaren Fredrik Jansson har skrivit en hel del om fenomenet tankesmedjor. Tre inlägg är särskilt intressanta: ”Vad gör Arbetarrörelsens tankesmedja?”, ”En annan slags tankesmedja” och ”Behovet av ett idékluster”. Fredrik Jansson är kritisk till Arbetarrörelsens tankesmedja, lanserad av Landsorganisationen i Sverige, LO, Arbetarnas bildningsförbund, ABF, och Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, SAP, med ambitionen att utgöra en motpol till arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbro.
Har man tur producerar alltså en tankesmedja som fyra anställda och luftiga lokaler i centrala Stockholm i snitt en bok, en ”kunskapstidning” och tre rapporter om året, varav två är skrivna på entreprenad. Att allt detta dessutom har redigerats och layoutats hafsigt blir ett stickspår som man för tillfället kan lämna därhän.
Internet ger möjligheter att kommunicera med många till en relativt låg kostnad. Men tankesmedjans hemsida påminner om något som skapats i Internets barndom. Det finns inga RSS-flöden. Det finns ingen möjlighet att kommentera det som läggs upp på sajten. Det finns ingen interaktivitet mellan sajten och till exempel bloggar som länkar till artiklar. Det finns inte heller något av det som ger internet fördelar framför tryckt media. Det finns inga inspelade seminarier som ligger på YouTube eller som poddsändningar.
Behöver media vänsteralibin så är det troligare att man vänder sig till tidningar som syndikalistiska Arbetaren eller vänsterpartistiska Flamman än till tankesmedjan. Och om tidningar med några tusen prenumeranter är en viktigare aktör i den allmänna debatten än Arbetarrörelsens tankesmedja måste det vara något fel.
Fredrik Jansson ger också konstruktiva förslag till bättring.
Det finns fortfarande poänger med att människor träffas och diskuterar i verkliga livet. [...] Men den moderna teknologin ger ytterligare möjligheter till återkoppling och utveckling av idéer. Bloggar, kommentarfält, pingfunktioner och RSS-flöden kan skapa förutsättningen för en svärm av idéer att mötas och blötas. [...] Istället för det strukturerade och hierarkiska bör vänsterns ideologiskapande finnas i ett myller av idéer och åsikter.
Även om det finns bloggportaler som mer eller mindre försöker samla den här typen av diskussion så saknas en plats där organisationer och opinionsbildare oberoende av varandra kan lägga upp sitt material. Jag tror att det finns en möjlighet i ett sådant här projekt, även om det kräver att man förstår att man inte måste ta ansvar för andras material på portalen. Det finns ett behov av ett idépolitiskt kluster för att föra fram progressiva idéer.
Det är inga dåliga idéer Fredrik Jansson presenterar.
Arbetarrörelsens tankesmedja
Arbetarrörelsens tankesmedja
| nätpolitik nätpolitik nätpolitik nätpolitik | opinionsbildning opinionsbildning opinionsbildning opinionsbildning | postindustrialism postindustrialism postindustrialism postindustrialism | svärmintelligens svärmintelligens svärmintelligens svärmintelligens | tankesmedjor tankesmedjor tankesmedjor tankesmedjor | Timbro Timbro Timbro Timbro | Webb 2.0 Webb 2.0 Webb 2.0 Webb 2.0 | 
Den tredje vänstern